Greta Garbo "Nousjka" ("Ninotsjhka")

Född: 21/4 1986 Död: 27/12 1992

e: Tovarisjtj's Chukov
(Tovaritsjtj's Polar x Tovarisjtj's Mazeppa)

u: Bushwack's Charmian-Chans
(Kaznan Jura x [Grönslätten's?] Alexandra)

Jag är uppväxt med, och har levt med brukshundar av alla möjliga slag - också blandningar av dem, och jag trodde alltid att det var enkla och väl lämpade som sällskapshundar...

Nousjka var min första Borzoi. Jag fick henne som begagnad och hon var en hemskt rädd liten flicka när hon kom - hon skrek och kissade ner sig om jag sa "fy" med min allra mildaste röst, och om jag gick utom synhåll för henne (= t ex bakom en pelare), men hon blev den ljuvligaste sällskapshund man kan tänka sig efter ett par år och jag var hemskt glad när jag kunde daska till henne och säga "fy" strängt utan att hon brydde sig.

Hon gick alltid lös och det enda hon fortsatte vara rädd för var hundar. Då bodde jag uppe i en park, alldeles i centrala Göteborg. Hon sa till när hon ville ut eller in, och hon höll sig nästan alltid kring huset. Men, ibland hände det på kvällarna att hon var borta ganska länge, och då mötte jag ofta dagen efter eller så människor som utropade "Oh, där är den underbara hunden - hon var på kalas hos oss, och hon var så hungrig!" - Det var hon inte hos mig! Jag hade problem med att hon inte åt tillräckligt, ändå tills hon kom upp i femårsåldern...

Sedan drog hon på sig lunginflammation när hundpassarna (jag var i Indien) lämnade in henne på hundpensionat, och hon dog i sviterna av detta strax efter jul, drygt sex år gammal - och det var fruktansvärt! Plötsligt, dagen innan julafton, var hon hemskt trött, och orkade inte slinka ner från sängen när jag kom hem, och inte ens fast jag sa till henne. Efter bara några timmar var jag inne på Blå Stjärnan, men röntgen visade att båda lungorna var till tre fjärdedelar fyllda med vatten. Jag tyckte då att det var konstigt att det inte gått att rädda henne, men jag har hört att till och med människor dör av det... Hela helgen var fruktansvärd, och hon dog hemma den 27:e december. Jag ville inte överhuvudtaget fira jul flera år efter... Och jag hade bestämt mig för att en ny Borzoi kan jag inte ha - det går aldrig att hitta en sådan fantastisk hund igen, och om jag skaffade en av samma sort, så skulle jag bara jämföra.
Men, efter lite sökande efter en lämplig ny hund insåg jag att det var bara Borzoi som gällde! "Bobo" (Rytzar's Babotska) blev min nästa Borzoi, och sedan är ju resten Velikij-historia...

Nousjka var nästan alltid med mig (utom på den ödesdigra Indien-resan) och på en av våra turer, då vi var uppe i Andenes en sommarmånad och byggde en Val- & Delfin utställning, tog jag faktiskt lite bilder (något jag då gjorde sällan), så här kan ni se: Nousjka poserande i midsommarens midnattssol på berg....